Jag hoppas och önskar att jag någongång blir såpass välkänd i bloggvärlden att jag har en sådan läsarskara som känns som en familj eller en kompiskrets som man kan få stöd av och som gör en glad. En sådan som Johnny har, och som jag tydligen är med i vilket gör mig lycklig. Det känns alltid bra att veta att någon blir glad av ens kommentarer och ord. Att en person uppskattar en.

Jag har definitivt mycket lättare att lära känna en person via internet än IRL. Jag tror att det samma gäller även att lära känna mig. Jag är på något sätt mera öppen och inte lika blyg via nätet. Det har nästan alltid varit så. Skulle säkert vara annorlunda om inte jag hade internet, men det skall man egentligen inte spekulera kring.

Många av de bästa vännerna jag har så har jag faktiskt först lärt känna via internet och sedan träffat IRL. Så som min kära Nelle. En del andra är Ida, Ulrika och Coke.

Ida lärde jag faktiskt känna via min första blogg och hon har följt med mitt liv ända sen dess. Det är alldeles underbart och hon är väldigt viktig.

Nelle, Ulrika och Coke lärde jag känna via Hoggy och VPFPH. Och jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan dem. Alla tre är så otroligt viktiga för mig.

Och detta är bara en bråkdel av alla de vänner jag har träffat via internet. Jag skulle inte ha ett socialt liv utan internet. Det skulle kännas väldigt dött.