Det där är det jag lever på ungefär. Cola och godis. Okej, nästan, jag dricker inte så mycket cola egentligen. Mer iste och calciumvatten och andra läskdrycker än cola. Cola är min lillebrors grej, inte min.
Men ibland så blir det kvar cola och jag får det. Min lillebror dricker inte cola som stått i öppnad flaska i kylen en natt. Men jag har ingen skillnad, så jag brukar få resten.
Och nu finns det en massa kvar eftersom lillebror åkte till pappa efter borgbacken och jag åkte hem. Skall till pappa först imorgon, vilket egentligen är idag. Klockan är mycket.

Så jag dricker cola. Fast i lilla Finland säger man egentligen inte cola, man säger cokis. Men det kan man ju inte säga i Sverige för då tittar ni svenskar konstigt och frågar vad vi menar.

Jag är alltid orolig över att säga ett ord som svenskar inte förstår när jag är i Sverige. Det är alltid så. Jag måste alltid fundera lite extra på vad jag säger, men det brukar gå ganska bra.

Jag blandar finska/svenska och engelska väldigt mycket när jag pratar har jag märkt. Här i Finland alltså. När man inte kommer på ett ord på svenska så kan man lätt säga det på antingen engelska eller finska, beroende på vem man är med den gången.

Jag tror att svenskar skulle stirra länge om de hörde hur finlandsvenskar pratar i vardagen. Skolornas modersmålslärare är ju oroliga över ungdomars språk nuförtiden. Jag förstår dem.
Fast jag själv har ett bra svenskt ordförråd, enligt mig själv, tack vare det att jag både läser en hel del och skriver. Plus att ha kompisar i sverige har en del att göra med det även.

Men jag vill ändå bli ännu bättre på både svenska och engelska och finska. Perfekt inom språken är jag inte och jag älskar verkligen att leka med ord och varje gång jag kan använda ett lite finare ord så blir jag lycklig. Eftersom det är så roligt och härligt att kunna göra det.

Jag har en gång sagt att ord är min passion och kärlek och jag håller fast vid det.

Jag är bättre på att uttrycka mig själv via skrivna ord än sagda ord.