Jag känner på mig att jag är i behov av mat så småningom, eller har varit det nu en stund. Kanske någon timme. Men snart borde mamma vara klar med maten så då får jag äta och bli mätt och glad. Skönt. Jag hatar verkligen att vara hungrig, men att vara proppmätt är inte heller så jätte trevligt.

Det är någonting däremellan som är bra, men det är alltid svårt att hitta det stället.

Livet är inte lätt.


Kram på er! Jag skriver mer sen när jag är mätt och mår bra.