Jag försöker komma på ifall det att jag tittar på MADE får mig att egentligen må sämre istället för bättre. Det är ju ett glatt program fullt av en massa lycka. Människor blir lyckliga av att kunna ändras och bli någonting annat än de varit. Det är ju bra och man skall vara lycklig för dem och deras lycka, men sen när jag tänker lite djupare så börjar jag tänka på mitt liv och mig.

Jag har alltid vilja bli någonting annat än det jag är just nu. Förändring har alltid funnits i mina tankar. Om jag bara förändras så kommer alla att falla och bli kära i mig. Älska mig i en evighet. Jag tror att det förklarar min konstant ändrande hårfärg. Jag väntar mig alltid att om jag gör någonting litet så kommer hela jag följa efter och hela mitt dåliga liv kommer att bli bättre och jag lyckligare.

Sen tillslut så blir jag ledsen när jag märker att jag fortfarande sitter fast i samma skit och jag gör exakt på samma sätt och samma fel som fören jag färgade håret. Men jag gör det ändå om och om och om igen och tror att denna gång kommer allt att bli bra.

Mirakel kan kanske hända. Om man bara hoppas tillräckligt hårt. Eller hur?

Jag är mycket medveten om att jag väldigt ofta klagar över mitt liv och hur det ser ut. Att jag är för ensam och har inga vänner. Jag har ingen som ringer mig och frågar om jag vill träffas. Det enda jag gör är sitter hemma ensam framför datorn. Jag har inga pengar. Jag är ful/äcklig och äter för mycket skit. Listan kan göras väldigt lång.

Jag vill ändra på saker. Men att verkligen göra någonting är smått svårare än sägandet.


Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om förändring, utseende, mirakel, klagande, livet, lycka