Hittade dethär inlägget genom Johnny och kan inte låta bli att kommentera en del av det som sägs i den. Nu kommer jag säkert bli nerslagen eller någonting men whatever.

Rubriken på inlägget får mig att vilja skrika ut i frustation och sluta läsa direkt. Det är väl självklart för alla att homosexualitet är finns och inte någonting som någon kommit på helt plötsligt. Och om man skall skriva ett inlägg som man vill att personer skall ta på allvar så tycker jag att man kan välja lite bättre rubrik än: "Homosexuella finns inte!!"

"Antalet homosexuella i Sverige är förmodligen rätt låg - några procent kanske."

Jag är definitivt inte av samma åsikt, även om jag inte bor i Sverige så är jag ganska så säker på att antalet homo/bisexuella är ganska så stort i dagens samhälle. Jag har en hel del bekanta som är bi/lebb/homo både i Finland och Sverige. Och antalet är antagligen mycket större än de flesta tror, eftersom det finns såna som fortfarande är i det såkallade "skåpet" och har alltså inte ännu kommit ut ur den. De finns de som inte vet ännu vad de är och därför fortfarande säger att de är hetero.

"Pride har blivit en maskerad dominerat av transpersoner. Lycka för dom naturligtvis - men var kommer “den vanlige homosexuelle eller bisexuelle” in??
Dom killar som inte trippar runt i högklackat eller de tanter som vägrar kortklippt hår och bära kostym?"

Låt mig skratta! Majoriteten av de som går på Pride är inte killar som går i högklackat eller tanter med snaggat hår. Det flesta som går dit är alldeles vanligt klädda människor. Jag vet detta eftersom jag varit på Prideparad. Jo, jag vet att de som går klädda lite udda och har klackar får lite mera uppmärksamhet, men det är ju så det är. Tidningar fotograferar sånt som ser fint ut. Jag tror att en färgglatt klädd man med peruk och högklackat ser lite roligare ut i tidningen än en "vanlig" bög med vit t-skjorta och jeans. Eller har jag fel?

"Sen säger dottern: Hur många verkligt homosexuella finns det egentligen? Hur kan man vara homosexuell ett par år och sen bli hetero??
Är det en innegrej att våga ta steget att prova olika sorters kärlek? Är det tufft och vågat att i direktsänd TV hångla med tjejkompisen? För att nästa sommar prova på sex med killar. Hur homosexuellt är det??"


Nej man kan inte bli hetero om man en gång varit bög, men det finns någonting som kallas bisexualitet och då kan man bli kär i kvinna först och sen man. Dessutom så är det ju inte bara könet som spelar roll det är ju en del personlighet som även får en att bli kär i någon.
Jag själv kan berätta att jag vill nästan inte ens kalla mig bi eftersom jag vill inte lägga mig i någonslags fack överhuvudtaget. Jag blir kär i den jag blir kär i, vare sig det är en man eller kvinna.

Det finns såna som säger att de är bi bara för att det är inne att vara det. Det är fel enligt mig, men man kan ju inte veta vem som bara säger och vem som påriktigt menar det.

Det finns människor som vill ha uppmärksamhet och ett bra sätt att få det är att hångla i direktsändning och lebbhångel är populärt bland killar av någon konstig orsak.

"Nej, kärlek är kärlek och nästa år vill dottern starta Hetero Pride! Det ska bli en festival där alla heteropar kysser varandra, hånglar på krogarna och festar runt! Kanske utklädda som Nalle Puh eller Ninja om den lusten finns? Äntligen få visa upp sin kärlek offentligt."

Varje dag är Hetero Pride! Man behöver inte gå hemskt långt för att se ett par kyssas. Det är inget nytt med det. Heteron visar sin kärlek offentligt helatiden. Sen är det så äckligt när ett homopar gör samma sak ute i offentligheten. DÅ tittar människor konstigt på dem, men ingen bryr sig när ett heteropar gör samma sak. Ser ni felet?
Det borde inte få människor att reagera alls eftersom det är inget konstigt med det.


Det fanns en tid då manlig kärlek var mycket vackrare än kärlek mellan man och kvinna. Vart försvann den tiden?

Läs även Johnnys Varför finns gaygalan?


Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om homosexualitet, bisexualitet, pride, hetero, kärlek